SPANSKA VINER VINNER TERRÄNG
Först händer inget, efter det inget alls och sedan ingenting. Men så plötsligt ska allt hända på en gång. Bienvenidos a España, där vinnäringen nu – äntligen – växlar upp. Rejält. Och äntligen får det renommé landet förtjänar.
Det är lätt att bli bekväm. Som när vinexporten går som tåget, vinerna smakar ungefär likadant och man får draghjälp av en episk turisttillströmning. Det är ju lite vad som skett med spansk vinnäring sedan 1980-talet. Och sedan när fransmännen började provspränga kärnvapen under 1990-talet, var manegen krattad för Spaniens viner.
“Ingen pratade längre om Rioja, Tempranillo var inte spännande längre och korthuset föll.”
Det är, som sagt, lätt att bli bekväm. För efter detta, slog man sig lite till ro. Landets viner blev oerhört populära och var tredje flaska, detta var innan boxens intrång, som såldes på Systembolaget var från Spanien. Succén var ett faktum. Spanien hade överlevt den svåra krisen med bravur och stod på topp på den internationella arenan. Mycket tack var alla viner från Rioja, härligt fatlagrade som dessutom var förträffliga till det nordiska köket.
Men säg den lycka som vara för evigt. För plötsligt började vinkonsumenter vända blicken åt annat håll, gärna Nya världen, gärna mot Italien eller möjligen Sydafrika. Spanskt vin hamnade på dekis, det var för dyrt och ointressant. Ingen pratade längre om Rioja, Tempranillo var inte spännande längre och korthuset föll.
“Spanien var och är tillbaka, denna gång med viner från hela landet”
Vad hände efter det? Inte mycket. Man ojade sig, levde gärna på gamla framgångar, men insåg till slut, att något måste göras. Och så fick det bli. Att tala om en revolution kanske är överdrivet. Men med de stormsteg den spanska vinindustrin äntligen började ta, märktes också resultat. Spanien var och är tillbaka, denna gång med viner från hela landet, inget distrikt dominerar som tidigare, utan det finns idag intressanta vinproducenter varhelst det tillverkas vin.
Vi ser trots detta en del mönster, en tydlig utveckling mitt i allt kvalitetstänk. Det kanske mest uppenbara är hur flera producenter drar ner på produktion, selekterar bättre, plockar druvor från gärna gamla stockar från bästa lägen. Alltså en tydlig uppgradering mot premiumsegmentet. Det har tagit några decennier att övertyga den spanska vinbonden att mindre volym inte behöver innebära sämre ekonomi.
“Det vita vinet har hamnat mer på undantag. Men nu tycks det blåsa åt rätt håll.”
Att spanska druvor idag är i fokus är ytterligare ett tecken på en utveckling mot det konsumenten vill ha: unikt vin. De internationella druvsorterna fick aldrig det fäste man fruktade, vilket inneburit att de lokala druvorna dominerar de över en miljon hektar vinodlad mark runt om i Spanien. Nu jobbar man dessutom med att återplantera ännu fler lokala druvor som man vet ger riktigt bra resultat.
Så förutom ett avsevärt kvalitetsarbete i vingården och fokus på inhemska druvor, står också det vita vinet i fokus. Det vi ser idag är ju bara en början och här är det inte helt lätt att hänga med. På den svenska marknaden dominerar det röda vinet från Spanien. Det vita vinet har hamnat mer på undantag. Men nu tycks det blåsa åt rätt håll. Efter att druvan Albariño introducerades i Sverige, har fler konsumenter vågat sig på att prova annat vitt vin. Det kan handla om vin på Godello från Galicien, Albillo från Vinos de Madrid eller Garnacha Blanca från Terra Alta.
“Men Spanien har också ett ess i rockärmen, det kan vi aldrig bortse ifrån.”
Mångfalden och i synnerhet kvaliteten har aldrig varit så bra som den är idag. Det spelar heller ingen roll om vi pratar vitt vin eller udda vin på egensinniga druvor vi hittar endast i Spanien. Det har snarare blivit en folksport bland vinfolk att återuppväcka de udda druvorna och tillverka närmast oförskämt bra vin på dessa unikum. Därför är det inte konstigt att blickarna nu riktas mot det klassiska vinlandet.
Men Spanien har också ett ess i rockärmen, det kan vi aldrig bortse ifrån. Och det är de röda vinerna på Tempranillo, Tinto Fino, Tinta de Toro, Cencibel eller vad man nu väljer att kalla denna mångfacetterade druva. Prestigedistrikten Rioja och Ribera del Duero levererar storslaget bra viner i delvis klassisk stil, delvis en mer modern anstrykning. Det är fruktigt, ursprungspräglat och komplext med försiktig fatton, det är fräscht och välbalanserat, gärna minerala inslag och en markerad, dock mjuk strävhet. Viner att konsumera idag eller hålla på i ytterligare några år.
I skenet av att det inte hände något under tiotals år, gör det kanske inte så mycket. För det är nu det händer, nu äntligen växlar man upp. Som vi väntat!
Text: Johan Franco Cereceda
La Rioja Alta – Vision som vinner i längden
“När många vinproducenter ängsligt försöker känna av trenden bland konsumenter, finns andra som gör samma vin om och om igen.
Som La Rioja Alta, hyllad producent av världens vinexperter. Men det betyder inte att tiden stått stilla.”
R. López de Heredia Viña Tondonia – Säregen prestigeproducent stannar tiden
“Det är unket, fuktigt och luktar gammal källare. Spindelväven täcker varje hörn och de gamla faten ser ut att ha haft
sina bästa dagar. Samtidigt är det alldeles, alldeles underbart.”
Bodegas Alejandro Fernandez – Vinvisionär som lyfte ett helt vindistrikt
“Mycket kan man säga om Alejandro Fernández, men en sak är säker: Det är mycket tack vare honom Ribera del Duero är var det är idag.
Han insatser går inte att förbises.”
De Haan Altés – med sinne för det unika
“Det gäller att hitta rätt i vinodlingen, att det finns en genuin känsla bakom ansträngningarna. Då blir det bäst resultat.
Som för paret De Haan Altés. Som hittat rätt inte bara en gång, utan två.”
Johan Franco Cereceda är en av Sveriges mest erfarna vinskribent som arbetat med vin i cirka trettio år. Just nu är Johan chefredaktör på Vinliv.se, han undervisar på Vinkällan Dryckesutbildningar och är vinskribent för SvD Mat & Vin. Johan Franco Cereceda är även aktuell med boken Vino! – älskade spanska viner som handlar om spanska viner och spansk vinkultur.
