Mycket kan man säga om Alejandro Fernández, men en sak är säker: Det är mycket tack vare honom Ribera del Duero är var det är idag. Han insatser går inte att förbises.
Ribera del Dueros grand old man, så kan han kallas, Alejandro Fernández. Han är en av Spaniens absolut största vinprofiler, med ålderns rätt, och trots, eller kanske tack vare sin ödmjukhet, en av dem som betytt mest för det moderna Vinspanien. Hans inflytande går långt utanför gränserna på det vindistrikt i Kastilien León som är hans hemmaplan. Men det är hårt arbete bakom hans monumentala framgångar. Och det började i ett distrikt som inte ens hade en klassificering, utan fick det först tio år efter att han grundade sin bodega, Pesquera. Om det är hans förtjänst? Otvivelaktigt.
Vi letar oss tillbaka till Spanien på 1950-talet. Vinindustrin går på knäna efter ett inbördeskrig som följs av andra världskriget. Spanien förhåller sig neutralt, men vinindustrin tappar hela sin exportmarknad. Viss dricks det mycket lokalt, men utvecklingen står still. Spanien har visserligen Rioja som ikoniskt och eftertraktat vindistrikt samt sherry, starkvinet från södra delen som landar huvudsakligen på den brittiska marknaden. Och så har vi Vega Sicilia väster om Aranda del Duero, mytomspunnet och klassat som Spaniens främsta bodega. Sedan? Inte mycket, spridda skurar men där utvecklingen hämmas av stor fattigdom.
Det är under dessa förutsättningar Alejandro Fernández kavlar upp ärmarna med tydlig vinvision: skapa stora viner med klassiskt uttryck. Han blir också lite av en mästare på att tämja den svårarbetade druvan Tinto Fino, alltså samma druva som Tempranillo kallas i Rioja. Det är en druva som mognar tidigt och därför blir en utmaning för vingårdsarbetarna i ett område känt för sin svala temperatur.
”Här kom dessutom en vinproducent som tillverkade exceptionella viner, men som inte kostade skjortan. ”
Men det står klart att hans intentioner lyckas och när man ibland jämför hans viner vid denna tid med Vega Sicilias uttryck, får han också ett internationellt uppsving. Strax efter hans start erhåller Ribera del Duero 1982 DO-klassificering, mycket tack vare honom. Klassificering innebar att alla viner i distriktet sattes under en hård reglementering och godkändes, eller underkändes, av en vinprovningspanel innan de fick lanseras under etiketten med namnet Ribera del Duero. Lägstanivån höjdes drastiskt, ett måste om man som vinområde ska kunna konkurrera, i synnerhet på en internationell bana.
Och plötsligt blev Ribera del Duero i ropet. Här kom dessutom en vinproducent som tillverkade exceptionella viner, men som inte kostade skjortan. Vinerna var moderna på ett helt annat sätt än vinerna från Rioja. Det var frukt, mjuk strävhet och en frisk, fräsch karaktär. Ett vin som än idag efterfrågas. Och som är rena mumman till en grillad lammstek, regionens paradrätt. Det där visste förstås Alejandro Fernández. Har man besökt honom någon gång i hans habitat, bjuder han gärna på grillat lamm som han själv tillagar utanför sin bodega. Det blir gärna en fantastisk lunch och eftermiddag i hans sällskap. Hans vin Pesquera Tinto är sedan länge en trotjänare på den svenska marknaden och ett slående exempel på hans stil där tradition och modernitet möter varandra.
”Det ena efter det andra vinet som lämnar hans bodegor, oavsett var i Spanien vi befinner oss, har den där klangen som överraskar.”
Nu ligger det emellertid inte riktigt i hans natur att slå sig till ro. Idag är han över 80 år men kämpar vidare med sina bodegor, för det är inte endast på Pesquera han gör vin. Han har ytterligare en bodega i Ribera, Condado de Haza, av många betraktad som en av världens vackraste vingårdar. Dessutom var han tidigt ute att se granndistriktet Toros oerhörda potential där han köpte mark och idag driver bodegan Dehesa de la Granja. Och så har han, naturligtvis, vågat sig på ett projekt i Kastilien La Mancha, världens största vinregion känt för viner av flexibel kvalitet. Men sedan han anlade El Vínculo och implementerade sin vinvision i detta vinernas jätteområde, har många andra, både vinproducenter och konsumenter, insett att den förtalade vinregionen också kan stå bakom riktigt spännande viner. Bara man har en idé om vad man vill göra. Åter är det druvan Tempranillo som står i centrum och nu handlar det om nogsam skötsel i vingården, lågt skördeuttag från de bästa, ofta mycket gamla stockarna och så försiktig vinifiering.
Det kan tyckas som en lätt match, att bara skruva åt produktionen en smula. Men man måste förstå var, när, hur och hur länge för att vinet ska få den där efterfrågade kvaliteten. I Alejandro Fernández fall, verkar det som om han knäckt koden. Och hur vet vi det? Jo, det ena efter det andra vinet som lämnar hans bodegor, oavsett var i Spanien vi befinner oss, har den där klangen som överraskar.
Och det som gör ett ordinärt vin till ett stort dito.
Text: Johan Franco Cereceda
