Det är unket, fuktigt och luktar gammal källare. Spindelväven täcker varje hörn och de gamla faten ser ut att ha haft sina bästa dagar. Samtidigt är det alldeles, alldeles underbart.

Egentligen är det en motsägelse, eller snarare en anakronism. Det är så gammaldags att när man 2019 kliver över tröskeln till Bodegas López de Heredia tror man sig ha hamnat 100 år tillbaka i tiden. Men det kanske är precis det man har. Bodegan ligger i Rioja, på den klassiska adressen Barrio de las Estaciones. Det var hit man drog järnvägsrälsen från hamnstaden Bilbao för snart 150 år sedan. De bodegor som låg här, fick ett enormt försprång då de kunde transportera sitt vin till överklassen i Bilbao. Och för vidare transport till Europa och den brittiska marknaden.

Det var samtidigt ingen tillfällighet att den drogs till just detta lilla område som idag ligger strax utanför Haro, inofficiell huvudstaden för Riojas viner. Och Spaniens. För Rioja, och just detta ursprungliga kvarter, är bakgrunden till den succé landets viner gjort. Och att då etablera sig som López de Heredia gjort med sin säregna profil, gör idag egendomen till ett obligatorium nästa gång en vinresa till Spanien planeras.

För vad har vi att vänta oss? Jo, en bodega sprängfylld med spindelväv i hörnen, med ålderstigna, gigantiska fat, en närmast tidlös miljö och atmosfär som ger oss en inblick i hur det var att producera vin förr i tiden. För det är så de jobbar. Som förr i tiden. Konsekvent. Genom alla tider, oavsett om distriktet i övrigt tar jättekliv mot det moderna, när alla byter ut sina fat till franska, när frukt och endruvstoner ska dominera. Men inte hos López de Heredia. Här har man helt enkelt stannat tiden. – Senaste gången vi rengjorde bodegan var för över 40 år sedan. Vi ångrar oss fortfarande, berättar María José López de Heredia på bodegan.

Hennes ord följs av en vädjan: om vi ser spindlar springa omkring bland faten, ska vi skona dem. De betyder mycket för miljön, mikromiljön som påverkar lagringen av vinerna. För det är viktigt. Här låter man vinerna nämligen lagra länge, länge. Rosévinet, uppmärksammat i hela världen för sin unikhet, ligger flera år på fat, 2008:an som nu lanseras har exempelvis legat hela fyra år på amerikanska ekfat. Och det är bara en del som gör bodegan unik.

”På López de Heredia har man gjort denna typ av vin ända sedan begynnelsen”

Vad som kanske mest fascinerar är vare sig den traditionella vintillverkningen eller bodegans hygienfaktor, utan snarare just konsekvensen i López de Heredias profil. Att man aldrig tvekat, hängt på trender av mer eller mindre långvarig karaktär, ängsligt tittat sig över axeln för att se vad andra åstadkommer. Nej, det ligger inte för den gamla familjebodegan. Här är det en sak som gäller, samma sak som gällt sedan huset grundades 1877: konsekvens för att skapa unika viner.

Om vi ser till de vita vinerna från Spanien generellt har det hänt en hel del det senaste decenniet. Visst älskar alla albariño från Galicien och visst hittar vi fler exempel på hur man lyckats armbåga sig in på världsmarknaden med vitt fräscht runt om i övriga Spanien. Och visst har vi – åter – fallit för de ekfatslagrade eleganta varianterna som nu börjar dyka upp från Rioja. Bara det att på López de Heredia, har man gjort denna typ av vin ända sedan begynnelsen. Och här har vi en skatt att gräva i med de gamla årgångarna huset lanserar.

Det är som man brukar säga: Trägen viner, egensinnet viner. Och kvaliteten.

”De tidlösa, unika vinerna av absolut högsta kvalitet.”

Det gäller även de röda vinerna som även de är så långt från det moderna sättet att kränga vin. Här hittar vi både reservor och gran reservor som är så otidsenliga att de närmast är att betrakta som… trendiga i sin unika karaktär. Vinvärlden har ju slagit knut på sig självt och det vi ser idag är ju en längtan till det genuina, det äkta, det ursprungliga.

Men finns det något som hamnar på denna sidan millennieskiftet? Jo, en sak: vinprovarrummet, spektakulärt i sin enkelhet. Med formen av ett rymdskepp (nåja) i sin mjölkvita färg, välkomnar den besökaren då det är det första man ser när man på håll närmar sig den klassiska tegelbyggnaden. Ritad av den prisbelönta brittisklibanesiska arkitekten Zaha Haddid, gjorde man ett försök att med hjälp av übermodern design skapa en vinsnackis världen över.

Men fortfarande är det insidan som räknas, ett vackert yttre till trots. Nämligen de tidlösa, unika vinerna av absolut högsta kvalitet.

Text: Johan Franco Cereceda

 

LÄS MER OM SPANIEN AV JOHAN FRANCO CERECEDA

Din varukorg

Denna sida innehåller information om alkoholhaltiga drycker. Du skall därför vara minst 25 år för att besöka den.

Jag är under 25 år

Fråga oss